Meriter

1 Söderbergh, Fritz Enoch August, f 29 mars 1865 i Karlshamn, d 11 sept 1948 i Sthlm, Joh. Föräldrar: sjökaptenen Carl Frithiof S o Carolina Wilhelmina Paulsson. Mogenhetsex vid h a l i Kalmar 7 juni 83, inskr vid KTH:s avd för väg- o vattenbyggnad 84, civiling där 14 maj 88, anställd vid Statens järnvägar, biträde hos Gustaf Nerman (bd 26), ritbiträde vid Sthlms stads vattenledn:sverk, vid ritkontoret för operahuset i Sthlm 89–95, egen konstruktionsbyrå från 98, konstruktör åt ab Beton i Stockholm 04, led av styr för Sthlms träfärgn:ab aug 04–sept 07, av styr för ab Näsby tegelbruk 06, av styr för Nyborgs ab juli 07–maj 11, engagemang i bolaget Förstaden Midsommarkransen, led av riksbyggekommissionen 08–09, tekn sakk vid Överintendentsämb (från 18 K Byggnadsstyr) 08–24, uppgjort ritn:ar för fabriker, kontor, magasin, verkstäder m m, konstruktör o kontrollant vid utställn i Sthlm 97, konstruktör vid utställn i Gävle 01, i Helsingborg 03, konstruktör o arbetschef i Sthlm 09, vid Baltiska utställn i Malmö 14, konstruktör vid uppförandet av flera kyrkor o broar, konstruktör för Folkets hus o Oscars teater i Sthlm, Sthlms rådhus, Naturhist riksmuseum, av husgrunder o övriga konstruktioner för flera hundra byggnader, konstruktör o kontrollant vid grundförstärkn:arbeten vid Kungl slottet, Överståthållarämb:s värderingsman för fastigheter inom Sthlm från 32.

G 1) 12 dec 1891(–1921) i Sthlm, Klara, m Ebba Wilhelmina Charlotta Östberg, f 23 okt 1856 där, d 10 feb 1938 där, S:t Göran, dotter till vagnmakaren o fabrikören Johan Wilhelm Ö o Ebba Aurora Hårdh samt tidigare g m apotekaren Karl Arthur Grundfeldt; 2) 11 feb 1922 i Sthlm, Matt, m gymnasten Ingeborg Larsen, f 21 mars 1891 i Holbæk, Sankt Nikolai, Danmark, d 27 aug 1976 i Sthlm, Joh, dotter till arbejdsmand Henrik L o Ane Marie Iversen.

Biografi

Fritz S var en viktig aktör inom byggsektorn när Stockholm runt sekelskiftet 1900 växte till storstad och malmarna fylldes med stenhus samtidigt som de första förorterna byggdes ut. Han kom knappt tjugoårig till huvudstaden för att läsa till väg- och vattenbyggare vid KTH och arbetade de närmaste åren efter examen med bl a undersökningsarbeten för Statens järnvägar i Norrland samt som ritbiträde vid Stockholms stads vattenledningsverk innan han 1889 knöts till arbetet med att uppföra Axel Anderbergs (bd 1) operahus.

Sex år senare drogs S in i förberedelserna av 1897 års konst- och industriutställning på Djurgården. Han fick då som konstruktör och kontrollant bl a i uppgift att förverkliga Ferdinand Bobergs (bd 5) fantasifulla visioner för de officiella utställningsbyggnaderna, däribland en maskinhall och en industrihall. Det gällde att bygga billigt men ändå hållfast och det var S som gjorde de nödvändiga beräkningarna för de väldiga byggnaderna. Den 140 meter långa och 20 meter höga maskinhallen, uppförd i järn och glas, hade en för sin tid mycket avancerad takkonstruktion med ett fritt spann på 40 meter, och industrihallen ansågs med sin höga kupol och de flankerande utsiktstornen vara den dittills vidlyftigaste träbyggnaden som uppförts i Sverige. Vid sidan av de officiella hallarna ritade S utställningsområdets fyra broar och han var också konstruktör för den spektakulära paviljongen för Liljeholmens stearinfabrik i form av en 14 meter hög ljusstake krönt av ett 23 meter högt ljus.

Genom arbetet med utställningen blev S mycket efterfrågad av arkitekter, byggmästare och byggherrar och han kunde öppna en egen konstruktionsbyrå till vilken han när rörelsen tog fart rekryterade duktiga medarbetare, däribland Henrik Kreüger (bd 21), 1914 förste innehavare av professuren i byggnadsteknik vid KTH. Firmans tjänster anlitades vid flera av det tidiga 1900-talets mest påkostade monumentalbyggnader i stockholmstrakten såsom Agi Lindegrens (bd 23) Gustaf Vasa kyrka, Lars Israel Wahlmans Engelbrektskyrkan, Carl Westmans Stockholms rådhus, Axel Anderbergs Naturhistoriska riksmuseum och Ferdinand Bobergs Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden.

Ett av S:s specialområden var industribyggnader, med konstruktionsuppdrag för företag runtom i landet såsom Atlas, Bolinders, Bofors-Gullspång, Kosta, Kvarnsveden (som med S:s hjälp återutnyttjade maskinhallen från utställningen 1897) och Munktells. Ett prestigeuppdrag var att konstruera det inre av den till det yttre av Erik Hahr (bd 17) ritade Mimerverkstaden för Asea i Västerås, den dittills största och modernaste industriverkstaden i Sverige. S fick emellertid i slutändan finna sig i att kopplas bort från projektet eftersom Aseas konstruktionschef inte litade på hans ritningar. Inte sällan tog S också på sig arkitektrollen och ritade fabrikernas fasader själv; så t ex Wiklunds velocipedfabrik och Hallbergs guldsmedsfabrik på Kungsholmen i Stockholm.

En annan specialitet för S var broar, för vilkas uppförande han hade uppdrag runtom i landet. Kraftprovet var den 227 meter långa och 18 meter breda Sankt Eriksbron i Stockholm för vilken han gjorde både ritningar och beräkningar. Byggnationen skedde i besvärlig terräng och brons överbyggnad i järn var med sina 1 600 ton landets tyngsta när den invigdes 1906. S var ofta även kontrollant vid stora byggen och deltog bl a i den kommission som 1908 fick i uppgift att utreda misstankarna om ekonomiska oegentligheter och tekniska brister vid uppförandet av de nya riksdags- och riksbankshusen på Helgeandsholmen.

Den omfattande insatsen vid Stockholmsutställningen 1897 gjorde S eftersökt också senare när större industriutställningar skulle genomföras. Han var konstruktör vid såväl utställningarna i Gävle 1901 som i Helsingborg 1903, och när Svenska slöjdföreningen med Carl L Bendix (bd 3) som kommissarie anordnade sin stora konstindustriutställning 1909 på Djurgården fick han leda arbetet med att uppföra den vita staden; detta efter ritningar av Boberg, som satte stort värde på honom. Ett ekonomiskt aningen riskfyllt initiativ från S:s sida under själva utställningen var att, efter ha rekognoscerat i Europa tillsammans med arkitekten David Blomberg och ingenjören Fritiof Ahlsell, driva ett nöjesfält. Med roterande café, gondoler, rutschtorn, vattenrutschbana, marionetteater och en dansbana där orkestern under Theodor Pinets (bd 29) ledning spelade nymodig bostonvals konkurrerade de ut Gröna Lund det året.

Också inför Baltiska utställningen i Malmö 1914 fick S ansvaret att leda arbetet med att iordningställa de återigen av Boberg ritade byggnaderna. S var då konstruktör för utställningens alla större byggnader, däribland dess arkitektoniska utropstecken, ett 87 meter högt och med hissar försett utsiktstorn, som skulle vara världens då högsta träkonstruktion och från vilket besökarna hade en milsvid vy över slätten. Tornet rasade delvis ner i en svår storm i slutet av utställningen, men S, som aldrig glömde händelsen, friades efteråt från allt ansvar. Han fick även en mindre roll i planeringen av Stockholmsutställningen 1930 som medlem i organisationskommittén för den ambitiösa specialutställningen ”Svea rike” som skulle visualisera hur Sverige blivit vad det var och vilka utvecklingsmöjligheterna var i framtiden.

S nöjde sig inte med att bara uppföra byggnader utan under ett tiotal år spände han också bågen som entreprenör. Han var 1904 en av initiativtagarna till en kortlivad träförädlingsindustri i Hägersten som bedrev export av färgade fanérvaror, startade senare tegelbruk, och tillsammans med Isaak Hirsch (bd 19) uppförde och ägde han den 1906 invigda Oscarsteatern i centrala Stockholm. Framför allt var S dock aktiv vid tillkomsten av den nya förstaden Midsommarkransen strax söder om det expanderande industrisamhället Liljeholmen. Tanken med detta alltigenom privata initiativ var att åstadkomma något betydligt bättre än de oreglerade kåkstäder som vuxit upp på olika håll i Stockholms utkanter. I Midsommarkransen skulle trångbodda arbetarfamiljer från innerstaden till rimligt pris erbjudas moderna hyresbostäder med ordnade vatten- och avloppsledningar samtidigt som deras pendling till och från arbetet skulle göras enkel och bekväm genom anläggandet av en spårväg.

Tillsammans med ingenjörskollegan Percy Tamm och finansmännen Olof Aschberg och Joseph Nachmanson (bd 26) bildade S 1907 Nyborgs ab, som köpte mark och lät Per Olof Hallman (bd 18, s 42) upprätta en stadsplan varefter exploateringen kunde ta vid med hjälp av ytterligare bolag, som lät stycka av tomter för vidare försäljning till privata byggherrar. S var de närmaste åren en av de drivande i detta arbete genom det av honom och Percy Tamm ledda bolaget Förstaden Midsommarkransen och såg också till att i väntan på spårvägens utbyggnad förse samhället med automobilomnibusförbindelse. Utbyggnaden av Midsommarkransen sammanföll emellertid med dåliga tider och stannade definitivt av i samband med första världskrigets utbrott. För S:s del hade dessförinnan de vidlyftiga husaffärerna, som även inbegrep stora byggen i själva Stockholm i egen regi, lett till att han kommit på obestånd. 1913 tvingades han inställa betalningarna och avveckla rörelsen.

S var senare tillsammans med Henrik Kreüger verksam vid arbetena med att förstärka Kungliga slottets grund och blev 1932 Överståthållarämbetets värderingsman för fastigheter. Ett uppdrag som kontrollant av åkattraktionerna på Gröna Lund gav honom frikort där vilket sonen Bengt (S 2) utnyttjade flitigt. S framträder lätt igenkännlig och lätt idoliserad i dennes till 1930-talets Stockholm förlagda roman Vid flodens strand (1959); detta som den åldrade och en gång dådkraftige men nu brutne storbyggmästaren Hans Vintermann vilken före sitt fall inlett ett övermodigt projekt som tiden skulle utvisa vara alldeles rätt.

Författare

 Jakob Christensson

Arkivuppgifter

Ritn:ar efter S i Arkitektur- o designcentrum (ArkDes), SSA, NordM o Postmuseum.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

KTH:s arkiv, Matr över ord elever (D I a: 7), RA.

J-Å Alkeblad m fl, Erik Hahr: arkitekten som formade Västerås (2016); F Bedoire, Industriarkitektur i Stockholms innerstad (1973); L Brunnström, Den rationella fabriken (1990); [C B Carlsson], Utställningens män, av Celestin (DN 28 o 30 maj 1909); En stockholmsk förstad: Midsommarkransen utanför Liljeholmen (SvD 30 juli 1910); I Johansson, Stor-Stockholms bebyggelsehistoria (1987); Midsommarkransen (Aftonbladet 16 okt 1910); Officiell berättelse öfver baltiska utställningen i Malmö 1914, 1 (1921); SvTeknF; U Sörenson, Ferdinand Boberg (1992); dens, När tiden var ung: arkitekturen och stockholmsutställningarna 1851, 1866, 1897, 1909 (1999); Väd 1914 (1913).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fritz Enoch August Söderbergh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35182, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35182
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fritz Enoch August Söderbergh, urn:sbl:35182, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson