Meriter

2 Söderbergh, Bengt Herman, son till S 1, f 30 juni 1925 i Sthlm, Engelbr, d 23 dec 2019 i Magagnosc, Alpes-Maritimes, Frankrike. Realex vid H reallärov å Norrmalm, Sthlm, 27 maj 42, medarb i Sv morgonbladet, i Expressen 45, dess korresp i Paris 48, medarb i Idun, i radio. Författare o översättare.

Ingick civilt partnerskap 13 dec 2008 m översättaren Marc Marie Camille Ribes, f 14 feb 1926 i Annonay, Ardèche, Frankrike, d 17 juni 2012 i Grasse, Alpes-Maritimes, där, son till bilåterförsäljaren Marie Joseph Serge R o Gabrielle Jeanne Eugénie Marie Périlhou.

Biografi

Bengt S drogs tidigt till litteraturens värld. Medan hans jämnåriga kamrater spelade boll skrev han i smyg dagbok och dikter. I skolan vantrivdes han, men uppskattade desto mer Stadsbiblioteket där han läste allt från August Strindberg och Hjalmar Söderberg till Eyvind Johnsons generation. Mycket av sin språkkänsla fick S till skänks i det borgerliga föräldrahemmet. Hans danska moder vägrade att tala svenska med honom förrän han var i tioårsåldern. Via hennes danska väninnor, gifta med skorstensmästare, som ofta var på besök kom han i kontakt med ”sotarmurrarnas” slang. Byggnadstermer snappade han upp av fadern och i dennes broder, rektorn Herman S (se s 328), hade han en förebild i att tala vårdad svenska. Under ett år i väntan på att göra värnplikten fick S, som i skolan valt bort franskan, dessutom hjälp av farbrodern att lära sig också detta språk.

Efter avklarad skolgång ville S först bli möbelsnickare men började sedan som volontär på Svenska morgonbladet där han till arbetskamrater fick de jämnåriga blivande författarna Pär Rådström (bd 31) och Vilgot Sjöman. 1945 knöts han till Expressen som recensent sedan Ivar Harrie fått läsa en opublicerad uppsats av honom om André Gide. 1948 blev S för en kortare tid tidningens korrespondent i Paris där han snabbt började röra sig i intellektuella kretsar och bl a träffade Albert Camus och Boris Vian. I Jardin du Luxembourg mötte han översättaren Marc Ribes. S följde denne hem och de var därefter ett par fram till hans död 2012. S flyttade in hos Ribes som på den tiden bodde på Hotel Alsace Lorraine, ett tillhåll för konstnärer och författare som drevs av Céleste Albaret, Marcel Prousts före detta hushållerska. Ribes kom att bli en viktig samarbetspartner i S:s översättningsarbete, bl a av Jean Genets böcker.

Det fasta uppdraget som utlandskorrespondent passade S mindre väl och han gav sig i stället ut på resor i Nordafrika samt företog långa seglatser i Medelhavet. Ett år vistades han på Ischia och umgicks då med bl a Arthur Koestler, William Auden och Alberto Moravia. Försörjningen klarades under dessa kringflackande år genom översättningsarbeten, bidrag i veckopressen och recensioner i Expressen för vilken han även skrev reportage, bl a från Algeriet. Det algeriska befrielsekriget och den politiska situationen i Nordafrika i stort berörde S starkt. Hans engagemang i dessa frågor har satt tydliga spår i romanerna Herr Selows resa till synden (1954) och Stigbygeln (1961).

S debuterade som romanförfattare med Den förstenade (1948), och med Fem famnar djupt (1953) och Vid flodens strand (1959) blev han en av de mer hyllade författarna i sin generation. Omsider kom emellertid denne estet med rebelliska drag som från och med 1955 bodde i Provence att höra till de förbisedda.

Som översättare och introduktör av fransk litteratur var S verksam under tre årtionden. Hans nyöversättning av Flauberts Madame Bovary (1956) uppmärksammades för tonsäker återgivning. Han översatte Valery Larbauds Fermina Márquez (1951) men sökte förgäves introducera fler av dennes verk. Jean Genet kände han och Ribes personligen och översatte såväl de självbiografiska och sexuellt frispråkiga romanerna Tjuvens dagbok (1952) och Rosenmiraklet (1953) som det absurdistiska dramat Balkongen, uppfört i Sverige första gången 1961. Därmed tyckte S länge att han gjort sin plikt som författare och homosexuell, vilket inte hindrade att homosexuell kärlek blev ett återkommande inslag i hans verk. Tydligast framträder tematiken i ett par av hans senare romaner: En livslång kärlek (1977) och De gåtfulla barrikaderna (1983).

Sin översättargärning, som även omfattade Jean Anouilh, Émile Ajar och Pauline Réages porrklassiker Berättelsen om O (1968), torde S delvis ha betraktat som en födkrok. Främst var han författare till tolv romaner förutom ett par deckare under pseudonymen Joakim Bergman. S prövade också att skriva för teatern och för filmen. 1963 satte Dramaten upp Regattan och 1965 kom filmen Juninatt, med Bibi Andersson i huvudrollen. Kritiken var dock ljum och några fler försök gjorde S inte.

S:s bortavaro från Sverige och de efter hand allt längre intervallen mellan romanerna fick honom att falla ur litterära översikter, ur läsares och förläggares minne. Han bodde länge i Opio nära Grasse i Provence, i en gammal bondgård som tidigare tillhört biskopsstiftet i Grasse. Den var stor nog att härbärgera vänner på besök och han hade fri bostad mot att se till huset, ägt av en konstsamlande miljonär som sällan syntes till. Senare flyttade S till eget hus i Magagnosc med Marc Ribes som fått ärva en förmögen mor. De köpte då in en anslående samling västafrikansk konst och skulptur av högt museivärde.

Efter en längre paus återkom S till romanen och Stockholm med Ur sommarnattens famn (1991), med en elvaårig invandrarpojke, född 1925 likt sin skapare, som protagonist. Pojken slåss mot beskowiterna i Humlegården, festar med de stora författarna vid Floragatan, driver bort till Nöjesfältet och Gröna Lund. Främst rör han sig i ett kvarter vid Birger Jarlsgatan väster om Odengatan i det mångspråkiga klassblandade ”Sibirien”. Det får S att med ett radikalt grepp släppa sitt strama vemod och sin klara rytmiska prosa och växla till ett blandspråk med djärva lexikaliska övergrepp. Hans proteiska huvudfigur skiftar med omgivningen i en stadsmiljö perforerad av minnen, uppbrott, förändringar. Han hyllar mytomanin, förmågan att lyfta sig själv i håret. I ett mångkulturellt, hemlighetsfullt Stockholm glider identiteter och bakgrunder ihop. I romanen har bl a en klavecinspelare – något som också den vuxne S var – brutit sig ur sin klassiskt skolade behärskning, tagit jobb som jonglör och eldslukare och klivit ut i den magiska röran av irländare, ryssar och judar: vanlighetens främlingar.

Mittpunkt i romanen är Birger Jarlsgatan 98, mitt emot värdshuset Clas på Hörnet. S växte själv upp där när det i kvarteren fanns ölutkörare och lysoljeaffärer och när man från kyrkan i källaren under gården kunde höra ryssarnas sång och rökelsen sipprade in i köket. Framför porten ”låg skidspåret osandat genom gatorna rakt ut i Lilljansskogen”. Det är två kvarter till Norra real, ”tegelstensfängelset”, där S tog examen, efter att dessförinnan ha gått i Carlssons skola.

Romanen var avsedd att inleda en självbiografisk trilogi som emellertid förblev oavslutad likt andra projekt, delvis av självkritik och brist på gensvar. S tröstade sig stoiskt med musik, vilket han vackert skildrade i De gåtfulla barrikaderna. I hans arbetsrum stod både en cembalo och en orgel och på bordet låg en fint präntad berättelse om Karl XII:s tid som aldrig trycktes. Han skrev först sina romaner i en eller flera versioner med reservoarpenna. Därpå följde ytterligare versioner nedknackade på maskin under vilka materialet reducerades, ibland också tron på det skrivna.

I tidiga romaner öppnade S emellanåt en borgerlighetens blykammare där känslor och åsikter spärrats in på livstid. Ändå tog det ljusa över – som i De lyckliga öarna (1950), en pubertetsskildring från Norrängen på Skarpö: sommarlov, mötet med flickan som svek, fem lösa Broadway och ut med Express II från Blasieholmskajen tills med ens lovet är förbi, näten rullas ihop på tennisbanan, tidningskiosken bommar igen.

Vid flodens strand (1959) skildrar Stockholm under samma tid som Ur sommarnattens famn. Gärdet byggs, Ivar Kreuger tar livet av sig. Pojkens mor, född samma år som S:s, är fransyska, går i dominikanermässa vid Linnégatan och ser de glesa lyktorna utmed vägen nedanför Skansen: ”Vinterkvällens fattigdom, det var något som hon hade lärt sig förstå i Sverige.” Pojken åker skridsko i Humlegården, tar en öppen linje 14 till Djurgårdsslätten, klättrar upp till ”slottet” som är vattenreservoaren i Vanadislunden och storknar av lukten från gulnade valben i Riksmuseet. Kreugerkraschen tvingar romanens byggmästare Vintermann att gå in i en välskött misär, med vårmiddag på Hasselbacken och kortspel på Sällskapet, medan tavlor bärs till pantbanken och annons sätts in om villa vid Trälhavet till salu.

Rent konstnärligt nådde S en höjdpunkt i en liten förtätad roman, Om tjänarens liv (1957), ett mästerstycke av intensiv sorg och svart komik. Jagberättaren arbetar vid Skeppsbron och ser Stockholm som en epigonstad i periferin mer än som en europeisk smältdegel. Föräldrarna vilar på Johannes kyrkogård, men vid Storgatan står berättaren som tolvåring på taket bland blå rökar, hösten ligger silvrig över Humlegårdens träd och seglen sväller på ett fartyg ute på Strömmen. Kring Ugglevikskällan i Lilljansskogen, i skuggan av koleran 1834, utspelas Trefaldighetsnattens orgier. Stockholm blottar sitt innanmäte. Mordbrand, plundring och våldtäkt förs till ytan i den upplösning som följer i dödens spår. I slutet av berättelsen bär det av, i en av S:s mest mättade skärgårdsskildringar, från Stockholm ut mot Kanholmen.

Romanen En livslång kärlek uttrycker redan i titeln ett huvudtema i S:s diktning: troheten. Han är trogen också sina bärande symboler: havet, musiken, fadern, Stockholm. Peter kallar han huvudpersonen i tre romaner: en romantisk resenär som aldrig fullföljer sin resa utan söker undgå tidens pil, begärets slocknande, dödens närmande. Om Peter sägs i En livslång kärlek att han aldrig i rätt ålder fick Huckleberry Finn, John Silver och Edmond Dantès (alias Monte Cristo) som vänner. Följden blev en fördröjd vuxenhet.

Det pojkaktiga hos S var ett lynnesdrag som aldrig gick över. Han var hemma bland Rivierans svenskar i exil och olyckliga miljonärskor; Karl Gerhard (bd 17) och Povel Ramel hörde till hans gäster. S behöll sina rötter i uppväxtens Stockholm. Hans sonora idiom (”ståålar”) och hans slang var från tiden före andra världskriget.

Från Trälhavet till Medelhavet förde honom livet och kärleken. S har kallats en Odysseus från Birger Jarlsgatan. Hans Sverige vaknade upp i hans inre vision och väntade likt Ithaka på sin resenär. Men han kom aldrig tillbaka.

Författare

 Per Wästberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Den förstenade. [Omslag:] Roman. Sthlm: Norstedt, 1948. 135, [1] s. [Ny utgåva 2019: 96 s.] – De lyckliga öarna. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1950. 189 s. [Ny utgåva 1960: Teckningar av G Kriland, 193, [1] s, ill. Ny utgåva 2019 (saknar illustrationer): 132 s. Översatt till finska 1962.] – Fem famnar djupt. Roman. Sthlm: Norstedt, 1953. 226, [1] s. [Ny utgåva 1964: Sthlm: Vingförlaget, 261, [1] s, ([Verso:] Vingserien). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 256 s.] – Herr Selows resa till synden. Roman. Sthlm: Norstedt, 1954. 161, [1] s. [2. uppl s å. Ny utgåva 1956: Sthlm: Vingförlaget, 213 s. Ny utgåva 1986: Sthlm: Litteraturfrämjandet, 157 s, (En bok för alla). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 140 s.] – Om tjänarens liv. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1957. 167, [1] s. [Ny utgåva 1967: Sthlm: PAN/Norstedt, 137 s, (En PAN-bok). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 157 s.] – Vid flodens strand. Roman. Sthlm: Norstedt, 1959. 224, [1] s. [2.–3. uppl 1959–60. Ny utgåva 1961: Sthlm: Bokklubben Vår bok, 250, [1] s, ([Skyddsomslag:] Bokklubben Vår bok). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 246 s. {Ingår ej i serien.} Översatt till finska 1960.] – Stigbygeln. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1961. 253, [2] s. [2.–3. uppl s å. Ny utgåva 1963: Sthlm: Bokklubben Vår bok, ([Skyddsomslag:] [Bokklubben] Vår bok). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 302 s. {Ingår ej i serien.}] – Våren. Roman. Sthlm: Norstedt, 1964. 251, [2] s. [Ny utgåva 1967: Sthlm: Norstedt, 223, [2] s, ([Skyddsomslag:] Bokklubben Vår bok, 70). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 282 s. {Ingår ej i serien.} Översatt till finska 1964.] – Midsommarmord. Sthlm: Norstedt, 1967. 192, [2] s. [Pseudonym: Joakim Bergman. Ny utgåva 2019: B S under pseudonymen J B, Sthlm: Norstedt, 2019, 166 s.] – Nobelpris till mördaren? Sthlm: Norstedt, 1968. 175, [1] s. [Pseudonym: Joakim Bergman.] – Teresa. Liv och kärlek 1929–1968. Roman. Sthlm: Norstedt, 1969. 208, [3] s. [Ny utgåva 1971: Sthlm: Norstedt, 220, [2] s, ([Skyddsomslag:] Bokklubben Vår bok, 120). Ny utgåva 2019: Sthlm: Norstedt, 224 s. {Ingår ej i serien.}] – La culture et l’État. Paris: Seghers, 1971. 169, [6] s. (La Suède en question, [2]). – En livslång kärlek. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1977. 262, [1] s. [Ny utgåva 1991: Sthlm: PAN/Norstedt. Ny utgåva 2011: Sthlm: Norstedt. Ny utgåva 2019: 301 s.] – De gåtfulla barrikaderna. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1983. 309, [2] s. [Ny utgåva 1984: Sthlm: MånPocket. Ny utgåva 2011: Sthlm: Norstedt. Översatt till tyska 1985 och till engelska 1986.] – Ur sommarnattens famn. [Roman.] Sthlm: Norstedt, 1991. 301, [2] s. [Ny utgåva 2004: Sthlm: Pan, (En Panpocket från Norstedt). Ny utgåva 2011: Sthlm: Norstedt.]

Tryckta arbeten (bidrag): [Ingress:] Söderbergh, Bengt (Författaren själv. Ett biografiskt lexikon av och om 1189 samtida svenska författare, Bo Heurling, redaktör, Höganäs: Bra böcker, 1993, s 331). [Parallellutgåva: Höganäs: Wiken.] – S:s bidrag i övrigt har ej efterforskats.

Översatt: V Larbaud, Fermina Márquez. [Roman.] Översättning av B S. [Sthlm:] Wahlström & Widstrand, 1951. 178, [1] s. ([Omslag:] Kokardserien). – J Genet, Tjuvens dagbok. [Roman.] Översättning av B S och M Ribes. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1952. 261 s. [Ny utgåva 1963: 238, [1] s, (W & W-serien, 19). {2. uppl 1965.} Ny utgåva 1987: (W & W pocket). Ny utgåva 2015: Sthlm: Modernista, 253, [3] s.] – J Genet, Rosenmiraklet. [Roman.] Översättning av B S och M Ribes. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1953. 306, [1] s. [Ny utgåva 1964: 230, [1] s, (W & W-serien, 80). Ny utgåva 2013: Sthlm: Modernista, 316, [4] s. Ny utgåva 2015.] – M Jouhandeau, Porslinskrucifixet och andra berättelser. [Verso:] Översättning av C G Bjurström och B S. Sthlm: Bonnier, 1953. 255, [5] s. ([Omslag:] Panacheserien). – G Flaubert, Madame Bovary. Sedeskildring från landsorter. [Roman.] Illustrerad av U Sundin. Översättning och inledning av B S. Sthlm: Bonnier, 1956. [4] s, s 7–386, [5] s, ill. [Ny utgåva 1965: Sthlm: Aldus/Bonnier, 302, [2] s, (En Delfin extravolym, D 192). {2. uppl 1971: 302, [1] s, (Delfinserien, 192).} Ny utgåva 1975: [4] s, s 7–386, [1] s, ill, ([Skyddsomslag:] Världslitteraturen: De stora mästerverken). Ny utgåva 1980: 287, [1] s. {Ingår ej i någon serie.} Ny utgåva 1985: Sthlm: MånPocket, [2] s, s 7–386, [1] s, ill, ([Omslag:] MånPocket). Ny utgåva 1993: Madame Bovary, [Verso:] Översättning B S, reviderad 1993, Sthlm: BonnierAlba, 354 s. {Ingår ej i någon serie.} Ny utgåva 1994: Sthlm: Bonnier; Natur och kultur [distributör], 354, [2] s, ([Verso:] Alla tiders klassiker).] – A Le Breton, Rififi. [Roman.] [Verso:] Översättning: B S. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1957. 206, [1] s. – A Simonin, Grisbi. [Roman.] [Verso:] Översättning: B S. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1957. 240, [1] s. – H Bazin, Hervé, Den jag vågar älska. [Roman.] [Verso:] Översättning av B S. Sthlm: Bonnier, 1958. 245, [1] s. – P Réage [pseud för A C Desclos], Berättelsen om O. I översättning av B S. Sthlm: PAN/Norstedt, 1968. 149 s. ([Förtitel:] En PAN-bok). [Omslag: PAN-original. Ny utgåva 1991: Sthlm: Norstedt. Ny utgåva 2005: Sthlm: Vertigo, 174, [2] s, (Vertigos erotiska klassiker, 001). Ny utgåva 2014: Efterord: A Tröjer, Sala: Vertigo, 185, [1] s, (Vertigos erotiska klassiker, 001).] – É Ajar [pseud för R Gary], Med livet framför sej. Översättning av B S. Sthlm: Norstedt, 1977. 205, [1] s. [Ny utgåva 1980: … sig, Sthlm: Litteraturfrämjandet, 186 s, (En bok för alla). Ny utgåva 1984: Sthlm: Litteraturfrämjandet, 205, [1] s. {Ingår ej i någon serie.} Ny utgåva 1988: Sthlm: Norstedt, 205, [1] s, (Tornpocket). Ny utgåva 2009: …sej, [Verso:] Förord: S Lindberg, Sthlm: Norstedt, 214, [1] s. {Ingår ej i någon serie.} Ny utgåva 2010 (4. tr 2016). Ny utgåva 2021: 208 s.]

Källor och litteratur

Ö Abrahamsson, ”Upptäckt” med varje ny bok (DN 11 jan 1999); [G Bolin], Odysseus från Birgerjarlsgatan, av Corinna (SvD 11 nov 1959); B Edlund, Romanförfattaren skriver sitt liv (DN 29 juni 2005); Svenskt litteraturlexikon (2. uppl, 1970); T von Vegesack, Bengt Söderbergh (BMF 1961, h 7); C O Werkelid, Bengt Söderbergh: döden – ett villkor jag aldrig kan godta … (SvD 4 dec 1983); P Wästberg, Bengt Söderbergh – Odysseus från Birger Jarlsgatan (dens, Lovtal, 1996). – Nekr:er i DN 27 jan 2020 o SvD 14 jan 2020. – Muntl meddel från Carl Söderbergh o Carl Otto Werkelid (2021).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Herman Söderbergh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35183, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Wästberg

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35183
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Herman Söderbergh, urn:sbl:35183, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Wästberg