Axel Oxenstierna och drottning Kristina – brev från åren 1633–1654
Inledning
De här sammanförda 95 skrivelserna som utväxlades mellan rikskansler Axel Oxenstierna och drottning Kristina under åren 1633–1654 är av mycket skiftande art och innehåll, och deras fördelning över tiden är synnerligen ojämn.
Endast tre brev härstammar från åren före Kristinas trontillträde i december 1644. Under denna tid vistades Axel Oxenstierna till en början i Tyskland i egenskap av svenska kronans högste representant, innan han i juli 1636 återvände till Sverige för att övertaga ledningen av den förmyndarregering som under drottningens minderårighet styrde Sverige. Det första brevet som den snart sjuåriga Kristina i augusti 1633 skrev (eller i varje fall undertecknade) till kanslern i Tyskland handlar om ett halsband som Gustav II Adolf hade gett order om att inhandla åt dottern [Reg.nr 4005]. De två andra, från Oxenstierna i maj 1638 och från Kristina i oktober 1639 [Reg.nr 2394 och 4112], är skrivna på latin och kan tas som exempel på det slags praktiska stilövningar som förekommer även i korrespondensen mellan rikskanslern och hans söner.
Under Kristinas första år på tronen, 1645, är brevskörden som störst, sammanlagt trettio skrivelser. Oxenstierna lämnade Stockholm i mitten av januari för att bege sig till den svensk-danska gränsen och leda den svenska delegationen vid fredsförhandlingarna vid Brömsebro. Fredsfördraget undertecknades där den 13 augusti 1645.
Under förhandlingarna stod kanslern och drottningen i ständig kontakt med varandra. Kanslern var mån om att hålla drottningen informerad om förhandlingsläget och att förankra kommissionens förhandlingslinje hos henne, medan drottningen för egen del i en rad handbrev, som hon skrev vid sidan om de i kansliet uppsatta officiella kungliga skrivelserna, kommenterade utvecklingen [Reg.nr 4012-4019]. Kanslern släppte under denna tid inte heller greppet om andra utrikespolitiska frågor [Reg.nr 2596, 2014], och när några kollegier i hans frånvaro sökte försvaga kansliets ställning och genomdriva en ny handläggningsordning för vissa kungliga beslut, gick han omedelbart till motattack och försvarade den rådande ordningen [Reg.nr 1344].
Sedan fredsförhandlingarna avslutats och Oxenstierna i september 1645 återvänt till Stockholm blir skrivelserna färre och ändrar karaktär. Från drottningens sida finns efter 1645 mestadels officiella, i det kungliga kansliet uppsatta skrivelser, medan endast ett fåtal egenhändigt skrivna handbrev är bevarade (5 st). Innehållet är övervägande av formell-juridisk eller hövisk-ceremoniell art - det är fråga dels om Kungl Maj:ts fullmakter, stadfästelser, donations- och förläningsbrev, köpebrev o. d, dels om inbjudningar till olika adliga bröllop, som under årens lopp kom att firas på Stockholms slott, och till begravningar.
Politiska ärenden avhandlas mera sporadiskt, när endera drottningen eller kanslern var frånvarande från Stockholm. Så var t ex fallet under drottningens resa i Bergslagen våren 1646, när kanslern brevledes höll henne ajour [Reg.nr 1438-1440 och 1444], eller under kanslerns vistelser på sina gods hösten 1648 samt hösten och vintern 1649, när drottningen begärde hans utlåtanden i olika utrikespolitiska frågor. I några brev behandlas frågor som sammanhänger med Oxenstiernas ställning som kansler för Uppsala universitet.
Någon sammanhängande korrespondens är det alltså inte fråga om, men breven kan ge ett intryck av hur kommunikationen vid vissa tillfällen fungerade mellan drottningen och kanslern.
Femton av Axel Oxenstiernas skrivelser till drottningen är utgivna i tryck i editionen Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB), del I:16 (Stockholm 2009).
Helmut Backhaus